Stöd i sorgen: hjälp vid sidan av det praktiska

Sorgen är individuell

En närståendes död väcker många slags känslor, och var och en sörjer på sitt eget sätt: en talar mycket, en annan är tyst, en tredje tar itu med det praktiska. Inget av detta är fel. Att sörja tar krafter, så man bör inte kräva för mycket av sig själv under de första veckorna. Att tala lättar för de flesta, men samtalspartnern behöver inte vara någon i familjen; en del tycker det är lättare att tala med en utomstående som man inte behöver vara stark inför. Begravningen är ett sätt att sörja: jordfästningen och minnesstunden ger de närstående en gemensam stund att minnas och tacka, och därför bör ceremonin inte bantas bara på grund av trötthet. I följande avsnitt berättar vi var ni får samtalshjälp och kamratstöd, hur barn tas med, om man får ledigt från jobbet, vem som beslutar om arrangemangen och vad ni kan överlåta till oss. Allt stöd vi nämner är öppet oberoende av om den sörjande hör till kyrkan.

Församlingens sorggrupper och Kyrkans samtalshjälp

De evangelisk-lutherska församlingarna ordnar sorggrupper där de som mist en närstående möts under ledning. Man kan gå med i en grupp även om man inte hör till kyrkan eller har varit med i församlingens verksamhet. Kyrkans samtalshjälp erbjuder ett förtroligt samtal om man inte kan eller vill tala om sina känslor med familj och vänner. Man kan också kontakta prästen och diakoniarbetarna i den egna församlingen direkt, och samtalen är förtroliga. Prästen som förrättar jordfästningen träffar de anhöriga före begravningen; i det samtalet kan man tala om annat än ceremonins praktiska sidor, och prästens tjänst är avgiftsfri. På sjukhuset når man sjukhusprästen via personalen, och en gemensam andaktsstund kan hållas för de anhöriga vid den avlidna. Gruppernas tider och kontaktuppgifter finns på varje församlings egna sidor; vi berättar gärna var ni kan börja.

• Församlingarnas sorggrupper: kamratstöd i en ledd grupp, öppen för alla
• Kyrkans samtalshjälp: ett förtroligt samtal
• Prästen eller diakoniarbetaren i den egna församlingen
• Sjukhusprästen via personalen och en andaktsstund för de anhöriga

Hälsovård, kristjänster och kamratstöd

Om sorgen känns övermäktig får man stöd av yrkesfolk inom hälsovården. Den första kontakten är den egna hälsostationen eller välfärdsområdets kristjänster, som är avsedda just för plötsliga och tunga livssituationer. Det lönar sig att vända sig till yrkesfolk när vardagen inte börjar fungera ens efter flera veckor; att söka hjälp är inte ett tecken på svaghet utan en vanlig del av sorgen. Kamratstöd ges dessutom av många organisationer som har grupper till exempel för dem som mist sin make, sitt barn eller sin förälder. I en kamratgrupp har de andra upplevt samma sak, och för många är det en lättare plats att tala på än den egna familjen. Församlingarnas sorggrupper och organisationernas grupper kompletterar varandra, och man kan delta i båda. Vår begravningsrådgivare är ingen terapeut men vet vart man kan vända sig, och berättar det utan att ni behöver motivera er fråga.

Barn och begravningen

Med barn är det bra att tala om döden rakt på sak och berätta i förväg vad som händer på begravningen: var man är, vem som talar, hur kistan ser ut och vad som görs med blommorna. Ett barn uttrycker sorg på sitt eget sätt, och det ser inte alltid ut som en vuxens sorg. På begravningen får barnet röra sig och visa känslor; man behöver inte kräva att det sitter tyst. Barnet behöver en vuxen som finns till för det under hela ceremonin; om föräldrarna själva är mitt i sorgen lönar det sig att komma överens med en annan bekant vuxen. Barnet kan också delta genom att göra något: rita ett kort som enligt överenskommelse läggs i kistan, välja en blomma eller tända ett ljus vid minnesstunden. Om barnet inte vill komma tvingas det inte, men möjligheten bör ges, eftersom begravningen hjälper många barn att förstå vad som har hänt. Församlingarna har stöd också för dem som mist ett barn och för sörjande barn; fråga i er egen församling.

Ledigt från jobbet

En närståendes död är en grund för ledighet från arbetet, men lagen anger inte antalet lediga dagar. I de flesta kollektivavtal har man kommit överens om betald ledighet på begravningsdagen, och arbetsgivaren kan dessutom bevilja obetald ledighet för arrangemangen och sorgen. Fråga arbetsgivaren eller chefen om praxis så snart som möjligt efter dödsfallet och meddela samtidigt begravningsdagen när den är känd. Begravningen hålls vanligen 2-4 veckor efter dödsfallet, så ledigheten kan delas: några dagar genast och begravningsdagen senare. Företagare och studerande ordnar sin frånvaro själva. Ni behöver inte sköta arrangemangen under arbetsdagen: vår byrå svarar i telefon dygnet runt, och i familjens gemensamma webbutrymme kan ni se och godkänna ärenden när det passar er. Bankärenden och bouppteckning kan skötas på distans, och bouppteckningsförrättningen tar under en timme när instrumentet är förberett.

Det praktiska till byrån

Vid sidan av sorgen tar det praktiska krafter, och just det kan ni överlåta till oss. I det första samtalet räcker det att ni berättar vem som har dött och var den avlidna finns nu; ingenting behöver beslutas den första kvällen, och sjukhuset eller vårdhemmet förvarar den avlidna tills hämtningen. Ni beslutar om begravningssättet och ceremonins karaktär; för allt annat får ni ett förslag som ni kan godkänna eller ändra. Vi träffas på byrån, hemma hos er eller på distans, och planeringsbesöket är avgiftsfritt. I familjens gemensamma webbutrymme ser varje anhörig samma val, priser och tidtabell, så ingen behöver vara budbärare mellan släktingarna. Den enda tidsfristen att hålla i minnet är bouppteckningen inom tre månader från dödsfallet; också den kan ni överlåta till oss.

• Hämtning av den avlidna, transporter och påklädning
• Kista, urna och blommor
• Begravningstillstånd samt bokningar hos församlingen och krematoriet
• Dödsannons i tidningen och arrangemangen för minnesstunden
• Bouppteckning för 590 euro för våra begravningskunder

När man är oense om arrangemangen

Sorgen kan väcka gamla spänningar, och ibland uppstår oenighet om begravningen. Begravningslagen ger en ordning: om den avlidna uttryckligen har önskat att en viss person sköter begravningen avgör den önskan. Annars kan maken eller sambon och de närmaste arvingarna sköta arrangemangen; om ingen av dem gör det kan en annan närstående sköta saken, och i sista hand hemkommunen. Den avlidnas egen övertygelse och önskemål ska respekteras i fråga om begravningssätt, kremering och placering av askan. Om de anhöriga inte kommer överens avgörs saken av tingsrätten på den avlidnas hemort. En tvist undviks bäst genom att var och ens önskemål skrivs ner och man kommer överens om vem som är kontaktperson mot byrån; det gemensamma webbutrymmet hjälper, eftersom alla ser samma uppgifter. Oenighet om bouppteckningen och arvskiftet hör till en advokat eller rättshjälpsbyrån; vår byrå upprättar bouppteckningsinstrumentet men sköter inte tvister. Nedskrivna begravningsönskemål förebygger oenighet bäst; se guiden om begravningstestamente och förhandsplanering.

Gravvården har ingen brådska

Det finns ingen tidsfrist för att skaffa en gravsten eller annan gravvård, och gravvården är inte obligatorisk. Många beställer stenen först månader efter begravningen, när de i lugn och ro har hunnit ta ställning till text och form. Församlingen godkänner en gravvårdsplan innan stenen tillverkas, och vi sköter den åt er; i Esbo får en ny gravvård föras till graven mellan 1.6 och 31.10 när tre månader har gått sedan gravsättningen. Askan har däremot en tidsfrist: den ska placeras permanent på ett ställe inom ett år från kremeringen. Urnnedsättningen kan ändå hållas först på sommaren eller när släkten hinner samlas, och Helsingfors kyrkliga samfällighets krematorium förvarar urnan avgiftsfritt i sex månader. Minnesstunden kan också hållas senare än jordfästningen, till exempel i samband med urnnedsättningen. Allt som inte måste beslutas nu kan vänta, och vi berättar alltid vad som verkligen är brådskande och vad som inte är det.

Besök vid graven och alla helgons dag

Att besöka graven är för många en del av sorgen och minnet. På sommaren kan man ta med blommor till graven, och i minneslundarna finns en gemensam plats för blommor och ljus. I Finland är det sed att tända ett ljus på graven särskilt på alla helgons dag i november och vid jul; ett ljus i lykta eller ett LED-ljus är det bästa alternativet för begravningsplatsen. Den avlidnas namn läses upp i hemförsamlingens gudstjänst, i Esbo vanligen söndagen efter jordfästningen, och på alla helgons dag ihågkoms årets avlidna med ett ljus. Innehavaren av gravrätten ansvarar för gravens skötsel, men skötseln kan köpas av församlingen mot avgift om det inte är möjligt att besöka graven. De sörjande bör ihågkommas också efter begravningen: ett samtal, ett meddelande eller ett besök betyder ofta mer efter några månader än under den första veckan, då kontakterna är många.

Vad ni kan överlåta till oss och nästa steg

Vår begravningsrådgivare lyssnar först och föreslår först därefter. Vi träffas på byrån på Annegatan, hemma hos er i Helsingfors, Esbo, Vanda eller Grankulla eller på distans, och vi reserverar så mycket tid för samtalet som ni behöver. Till oss kan ni överlåta alla praktiska ärenden kring begravningen, bouppteckningen och kontakten med församlingen, krematoriet, blomsterhandeln och restaurangen. Vi berättar också var ni får samtalshjälp och kamratstöd om ni inte vet var ni ska börja. Vi betjänar på finska, svenska och engelska. Ring 09 6129 890 eller boka ett planeringsbesök på Annegatan 12; besöket är avgiftsfritt. Telefonen besvaras dygnet runt, och byrån är öppen vardagar 9-16. Gårdsparkeringen är avgiftsfri, och infarten till gården är från Nylandsgatan 17.

Vanliga frågor